Voix De Ville

Det har gått 13 år sedan premiären som blev en kassasuccé av dess slag. Varenda tonårstjej såg den om och om igen och grät lika mycket varje gång. Leonardo DiCaprio var bara 23 år och sköt sin skådespelarkarriär i höjden och var en poster på väggen i varje flickas rum. Celine Dion gjorde filmmusiken som alla dansade tryckare till på skoldiscot. Jag talar så klart om James Camerons 11-faldiga Oscarsvinnare Titanic.

Jag var 11 år när jag såg Titanic för första gången hemma hos Nina på våran årliga Höstfest. Jag fick faktiskt aldrig se den på bio av min ömma mor som får sina fixidéer ibland så var väldigt ledsen under tiden den gick på bio. Men när den väl kom ut på VHS så var det bara att gå o hyra den. Det var första gången som jag grät så mycket av en film. Blott 11 år tog jag in den känsla,begär  och kärlek som Jack Dawson och Rose DeWitt Bukater hade till varandra. Jag erkänner och medger även att jag var delaktig i Leo-hysterin som kom sendan. Posters i hela rummet, klistermärken, samlarfoton etc, etc. Jag hade även en stor planch på honom och en på Kate Winslet som jag och Johanna fick från Expert. (Det var på den tiden Expert låg i hörnet på Kompassen). Så hysterisk var man allt. Men kul var det. Man kan nog gott säga idag att allas våran Robert Pattinson är 00-talets svar på 90-talets Leonardo DiCaprio. Och Ja, jag är med i Pattinson-hysterin också. Just for fun!

Nu har i alla fall Herr Cameron bekräftat att han kommer att ta upp Titanic på biograferna igen och denna gången i 3D. Jag är inte riktigt med i 3D-svängen än men det kommer väl det med snart. Titanic får man ju i alla fall inte missa. Vore väldigt kul och få se  den igen med dagens teknik. Även då när den kom såg man ju hur datoriserat det mesta var och för att inte tala om allt man ser idag. Så det ska bli intressant och se en förbättring av en av tiderna största filmer.

Vill får väl alla ta och grattulera Abba som till slut blivit historiska och invalda till Rock And Roll Hall Of Fame. Det var klockan 04:07 i morse som Abba skrev svensk musikhistoria när de som första svenska band valdens in i Rock And Roll Hall Of Fame. Så bättre sent än aldrig. Så gamla har de inte blivit än men lite sletna har de allt blivit så det var bara Anni-Frid och Benny på plats. Agnetha är visst flygrädd och Björn var tydligen för gammal för att orka ta sig dit. Men men, ett stort grattis till Abba och Svensk Musikhistoria.

Var på bio igår med Andreas och såg min efterlängtade Alice In Wonderland. Att filmen var ett mästerverk var det inga tvivel på. jag har alltid älskat berättelsen om Alice I Underlandet, Johnny Depp har varit min favorit skådespelare så länge jag minns och Tim Burton en av mina stora favrit regisörer. Så jag hade som sagt inga tvivel på att det inte skulle bli en lyckad film.

Det är verkligen en förtrollande film som bygger på den vackra sagan om Alice I Underlandet som skrevs av Lewis Caroll 1865 och även uppföljare som Alice I Spegellandet som kom ut tio år senare. På så vis är vi inte helt medvetna om vad som händer. Vi kan sagorna sen tidigare men ändå förvånas och fascineras vi genom filmens handling. Dragen i Underlandet ser man direkt att det är Tim Burton som gjort med hans skruvade, snea, goth-liknande och fantasifyllda stil. Han är inte rädd för att måla utanför linjerna om man säger så och det är just det som gör honom så jävla otrolig. Självklart ser man också då hans goda vän Johnny Depp och hans vackra fru Helena Bonham Carter som The Mad Hatter och The Red Queen och som alltid lever de båda två in i sina roller och gör det bättre än vad någon annan skulle ha gjort.

Alice In Wonderland är en magisk film som man bara vill se om och om igen. Definitivt en special utgåva av DvDn kommer att finns i mitt hem.

Då var det bokat och klart. Den 7 maj är det jag och Kajjan så står längst fram i Globen och skriker ut till tonerna av våran underbara Lady Gaga. Var inga större problem med att få tag i biljetter imorse. Vi lyckades boka två biljetter var så är det någon som är lite sugen är det bara att höra av sig. Gaga ohhlala!

Reklamen i sig utger sig inte riktigt exakt vad den gör reklam för men jag bara älskar den här reklamen. Det är en sån härlig känsla i den och jag bara älskar konsten i den. Den är bara så vacker helt enkelt. Me like!

Var på The Wolfman, nyinspelningen av den gamla skräckisen Varulven (The Wolf Man) från 1941 i söndags med Andreas och Chrisse. Till en början väldigt bra film med lite Sleep Hollow anda. Den är mörk och dyster och det är ett regnigt och fattigt England. Men sedan helt plötsligt får man då se denna varulv (som annars är skickligt spelad av en av mina stora favoriter Benicio Del Toro) och filmen blev genast lite sämre. Kroppen i sig ser jävligt bra ut, när han "förvandlas" är det jävligt bra gjort men när man får se själva varulvshuvudet så blir man helt förvånad. Ser ut som vilken halloweenmask som helst. Jack Nicholson såg till och med bättre ut i Wolf från 1994. Och sedan när då far och son i slutet ska fightas blev det bara för mycket.
Helvete nu om det kommer en uppföljare med inspector Abberline (som blev biten) som den nya Wolfman. För övrigt var det en ganska ok film men ingen jag kommer att köpa special utgåvan av.

Det har varit lite snack till och från ända sedan i höstas men nu står det äntligen skrivet. Lady Gaga kommer till Stockholm, Sweden! Den 7 maj intar hon scenen på Ericsson Globe. Klockan 09:00 nu på fredag den 5 mars släpps biljetterna och OM jag och Kajjan ska dit.

Kom nyss hem från en sväng på stan. Var först och tog en fika med Adina på la Baguette där vi i vanlig ordning beställde en varsin hel baguette. Adina halverade och tog ena halva vegetarisk och den andra grekisk. Själv så slog jag på stort och tog en med kyckling/curryröra och sen en gammal hederlig ost&skink baguette. Orkade visserligen bara äta och ena och det var så klart curryröran så gick runt och lukmtade curry hela tiden. Luktar faktiskt fortfarande. Nice.

Klockan 15:00 stod jag inne på Najz Prajz i väntan på att allas våran Nikola Sarcevic skulle kliva upp på scenen. Mannen som idag hade pre-release av nya plattan Nikola & Fattiglapparna. I resten av Sverige släpps nya plattan den 3 mars men i och med Millencolin Music Price Weekend och hans uppträdande och skivsignering idag så var det ju ganska givet att släppa plattan idag.

Nikola & Fattiglapparna.. Skillsmässoplattor brukar alltid vara bra. Fullt ös medvetslös, jag klarar mig så jävla bra utan dig, varför ödslade jag min tid på dig och så vidare. Det är oftast i den stilen som de brukar uttryckas i. Och alltid blir det så jävla bra. Se bara på P!nk's Funhouse.
Samma självklara känsla skulle även ha varit på Nikolas nya men det är inte lika självklart som man först trodde. Nu plattan är nämligen på svenska. Något som han inte alls har gjort tidigare. Det är bra, men inte lika självklart. Svänger lite för mycket åt Winnerbäck hållet. Det där tralliga svenska, punkt och pricka hållet. I och för sig var det lite så han tänkte med att skriva på svenska. Att få texteni lite mer i förgrunden så att folk verkligen lyssnar på den och är med på vartenda ord.

För min del så kommer det ta lite tid för mig att verkligen ta in Nikola & Fattiglapparna. Det är en bra skiva men inte hans bästa. Det är en ny Nikola. En på svenska som antagligen nyskild med tanke på texterna. Funkar väl och ligga o lyssna på hemma lite men inte min favorit av Mr. Sarcevic.

Helg igen. Igår var det fullt upp med både det ena och det andra. Började fredagen med att cruisa lite med Chris Nervous. Vi tog tillslut Karlskogavägen ut mot Vintrosa och hamnade till slut lååångt ut på vischan i ett stort vitt fint hus på ladet där Robin sen en tid tillbaka numera bor. Det var ett jätte fint hus som var på väg att bli ännu finare. Där åt vi gratis kakor som ICA bjöd på, Robin tryckte även i sig två ostmackor, vi drack kaffe och kollade på dumma, ensamma amerikanare som bor ihop med stora fuckdolls. Just för att de är så jävla ensamma. Inga vänner, ingen familj och ingen tur med damerna. Efter några år i ensamhet så bestämmer man alltså sig för att inhandla en stor docka som (nästan) ser ut som en riktig människa. Du döper henna, byter kläder, kammar hennes hår och.. roar dig.. Chrisse blev allvarligt rädd att han skulle sluta sådan. Vi lovade att försöka hjälpa honom i så fall..

Efter att ha varit där en timma eller två så ringer min käraste (som extra knäcker med att skotta tak) och berättar att han har ramlat ner för ett tak och var på väg till akuten. Lyckligtvis så var det inget allvarligt men ont i magen fick man. Sedan blev det en tur hem till mor och far för lite traditionsenligt fredagsmys och sedan kneget där det var ett jävla röj på Satins dansgolv.

Förra året snackade jag och Kajsa om att dra på någon festival till sommaren. En gång i tiden så var jag en festivalare och drog på tre, fyra festivaler på sommaren. Sist jag var iväg var sommaren -07 då det bar iväg till Borläng och Peace & Love. Där såg jag tunga namn som Alice Cooper och Iggy & The Stooges.

I alla fall så blev det så klart ingen festival för oss förra sommaren. Vi och snackat och bollat lite fram och tillbaka om vart vi tänkte ta vägen iår, och nu verkligen så att det blir av. Vi kom fram till att hamna i Göteborg på West Coast Riot så att Kajjan får se Rise Agaisnt och en annan Dropkick men nu blir det även Metaltown. Enbart för att för en gångs skull i livet få uppleva Rammstein på scen. It would be a dream come true!

Säga vad man vill om detta groteska tyska band men jag älskar dem. Med deras udda men realistiska texter, scenframträdanden som är fulla av pyroteknik och sex iskalla personligheter som inte tvekar eller backar för något gör Rammstein bara så otroligt jävla coola. I tio år har jag drägglat över detta band och förhoppningsvis ska jag nu få uppleva dem på rikitgt.

(För er som inte är så blyga av er har ni den ocensurerade versionen här)

Till en början var det ändå lite små mysigt men nu vette fan längre. Jag dammsuger varje dag, vi bor tillfälligt på en madrass i vardagsrummet och det luktar träslöjd. Men men, vill man ha fint.. får man lida en månad eller två. Har ju två målare som gör ett otroligt bra jobb på ett stressat schema så det får ta den tid det tar. Det är ju bara att luta sig tillbaka, njuta och låta några ljuva toner av det gamla föra en bort i tankarna..

Dryga två timmar kvar av denna måndag som har varit ganska lugn. Skulle ha lunchat med syrran men så blev inte fallet så blev en fika med min kära far istället. Blev två räkmackor take away och sedan hem till mor o far. Pappa och jag har alltid något kul att diskutera om och den här gången var det ämnet Kids som snacket handlade om.

Fjol året och även det här året har det varit och kommer det att bli massa barnafödande bland mina vänner och bekanta. Det är inte så att jag känner mig stressad. Absolut inte, men självklart kommer tankegången lite fram och tillbaka när det kommer att hända en själv. När vill man att det ska hända? Blir det planerat eller sker det bara?

Man vill ju ha ett fast jobb med en stadig ekonomi. Vara en ung föräldrer men även hinna se världen innan. Så antagligen sker det nog bara naturligt. Det känns väl rätt. Något jag fick reda på under vårat lilla samtal som jag inte visste innan var att jag kunde ha haft ett tredje syskon. Mamma och pappas första försök blev visst ett missfall.. Konstiga tankar man får när man hör något sådant. Tänk om det hade varit jag.. Eller  tänk om de först hade fått det där barnet, och sen min syster. Då hade de redan fått två barn och var nöjda så. Då hade jag inte suttit här och skrivit, lyssnat på musik och bara varit.. Livet är allt bra oförutsägbart.

Kom nyligen hem från Filmstaden. Var ju för länge sedan jag fick gå på bio men nu äntligen ikväll så blev det en liten tur. Denna gången med underbara Susanne, Tor Harald och Magnus och filmen i fråga blev Snabba Cash. Hade inga speciella frväntningar av den då jag både hört att filmen suger och äger. Att boken är bra är ju en sak men om filmer kan komma upp i samma anda är en annan. Har då inte läst boken men får väl ta och göra det och sen haka på de andra två innan det blir film av dem också. Lätt sevärd film om ni frågar mig. Bra handling, lagom mycket svensk spänning och inget lyckligt slut. Vad mer kan man begära av svensk filmindustri?