Voix De Ville

Förväntans full och exalterad är jag i väntan på att ljuset ska släckas  ned och när det äntligen gör det kommer det där underbara lyckoruset i kroppen. Det där som bara kommer när du fattar att du verkligen är här, på en konsert, på ett band som du inte för allt i världen skulle missa. Till publikens jubel entrar de äntligen scenen till tonerna från Exogenesis- Symphony Part 1 (Overture). Det som börjar som en sorglig opera med Matthew Bellamys underbart klagande men ack så vacker röst bryter sedan ut och Uprising går igång. Och det blir inte en mer solklar eller vackrare inledning än så här.

När klassikern Supermassiv Black Hole går igång exploderar hela Hovet och efter att ha sett Starlight live kan man inget annat än att dö lycklig. Som extra nummer blir självklart Stockholm Syndrome och sedan Knights of Cydonia som får hela Hovet att explodera ännu en gång. Utan nästan något mellansnack alls och usel publikkontakt är det fullt ös ändå. Bredvid oss har vi två tjejer som på "1-2-3" tillsammans skriker ut som rena rama Beatles-fansen. Nere på golvet är det inte en lugn stund från de lyckliga jävlarna som fick tag i ståplats och hamnade längst fram.

Dessa tre britter må ha blivit jämnförda med band som Radiohead och Queen men deras sätt att kombinera klassiskt och elektronisk med rock resulterar i inget annat än magi. Att sedan ibland urarta i tung hårdrock, skrikig metal och sedan landa tillbaka är otroligt och kickar ut dem från arenarock facket. De är så mycket mer.